Bodens Bowlingsällskap

Matchreferat och nyheter
Klicka här

Calles funderingar:

Var tog du vägen??

(05-01-13) Kommer ni håg förr i tiden?? Vi hade alla hade minst en i kvarteret. Alla hade en egen personlig favorit. En som man beundrade litet i smyg så där. Ofta hade den här mannen, för det är alltid en man, ett annat normalt jobb på sidan om. Han kunde vara försäljare, snickare, eller som i vårt fall, en rejäl gruvarbetare.

Vi pratar naturligtvis om kvarerets egen TV-reparatör.

I mitt hette den mannen Bosse Eriksson, men... på grund av sitt något yviga utseende kallades han för "Skägg-Arne" av min kompis Matti. Matti hade för övrigt ett passande smeknamn på alla grannar i kvarteret. Eftersom Matti vid den här tidpunkten hade en ganska stor övertalningsförmåga, även på vuxna, så blev Bosse nu Skägg-Arne, i hela kvarteret, utom möjligen sitt eget hus. Bosse hade två söner. Dessa döptes snabbt följdaktligen till Mellan-Arne och Mini-Arne trots att de saknade tillstymmelse till skäggväxt!

Varje gång bilden på vår Skandic TV från 1976 blev lika smal som midjan på Kajsa Bergvist, var det bara att slå en signal till Skägget. Eftersom han bara bodde två kåkar bort, var han på plats rätt snabbt. Först var det dock alltid litet kaffe och gruvsnack med farsan, främst för att försöka få ner priset på den kommande reparationen. Skägget var dock med på noterna, eftersom ett bra utfört arbete kunde resultera i goda vitsord och rekommendationer till andra utsatta människor

Det här var på den tiden, då TV-apparaterna bestod av mestadels radiorör. Skägget kom alltid med två väskor, en med allehanda verktyg och mätinstrument, i den andra hade han radiorören. Skägget utgick nämligen alltid från att det var ett av dessa radiorör som havererat. Imponerade stod vi grabbar och kollade när skägget började mäta med sina mätare på dessa rör. Han mätte och mätte, skruvade på ratten på mätinstrumentet fram och tillbaka och kliade sig än mer i skägget.

Efter en stunds funderande och ännu mer kliande i skägget kom Skägget fram till att ett rör måste bytas. Kollade i väskan och hittade ett rör som såg ut att passa. Lirkade lös det gamla, in med det nya med ett belåtet flin. Sedan slog han på TV:n och vips - fortfarande ingen bild!

-Hmmmm, sade Skägg-Arne, som kliade sig i skägget igen!
-Måste vara fler rör som e trasiga, sade han och började mäta igen.

Vi smågrabbar var nu något mindre imponerade, eftersom Skägget inte verkade ha koll på läget. Nåja, troget satt vi kvar och tittade på när Skägget försökte att lösa radiorörens mystiska gåta. Kanske några av oss drömde om en karriär som TV-reparatör.

Efter ca en och en halvtimme så kom dock skägget på lösningen. Det var dock för övrigt alltid samma lösning.

-Ehh, jag tar med mig TV:n till verksta'n. Det verkar som om jag måste mäta litet mera, urskuldade han sig, när han skamset satte tillbaka den bakre kåpan på TV:n.

Tre dagar senare var TV tillbaka i huset. Felkoden var diffus och vi får aldrig veta vad Skägg-Arne gjorde med TV:n. Kanske lagade han den, kanske ringde han Skandic's repcenter eller lämnade den till en kollega. Ingen vet som sagt.

Idag finns inga gamla hederliga(nåja) TV-reparatörer kvar. Det är synd, för det var ganska kul att sitta där och kolla, när han mätte in sig på alla radiorör.

Länkar